Församlingen

Centrumkyrkans församling är öppen för den som söker gemenskap, kristen tro och kristet liv. Vi vill vara en inkluderande församling och hos oss är alla välkomna oavsett sexuell läggning. Sedan maj 2022 ges möjlighet för både olik- och samkönade par att vigas i vår församling.

Församlingen räknar som sin begynnelse med bildandet av Första Baptistförsamlingen i Norrköping 1854. Medlemmar ur denna församling bildade i mars 1911 Norrköpings Andra Baptistförsamlingen. Norrköpings Baptistförsamling bildades när dessa båda församlingar gick samman 1974.

Metodismen kom till Norrköping på 1870-talet och då bildades Betel Metodist Episkopalförsamling. Medlemmar ur denna församling bildade senare Salems Metodist Episkopalförsamling. 1970 slogs de både metodistförsamlingarna samman till Metodistförsamlingen i Norrköping och senare med Metodistförsamlingen i Finspång/Lotorp.

Vid årsmötet den 11 februari 2012 beslutade församlingarna att gå samman i en ny församling. Olika namnförslag på församling och kyrka har diskuterat och vid omröstning vann förslaget Centrumkyrkans församling i Norrköping.

Församlingen är en del av Equmeniakyrkan och har anslutit sig till innehållet i Gemensam grund för Equmeniakyrkan, vilket innebär att församlingen tar ansvar för kyrkokonferensens beslut efter sina förutsättningar och möjligheter och att församlingen och dess verksamhet är öppen för alla som vill delta.

Samfundet Equmeniakyrkan bildades genom sammanslagning av Metodistkyrkan, Baptistsamfundet och Missionskyrkan vid den gemensamma årskonferensen i Stockholm 2011.

Seger över död Stranden breder ut sig. Strandgräsets dunkla färg ger en så fin bild av årstidernas växlingar och lockar fram minnen som kanske länge varit gömda. Osökt kommer de kända orden i psaltarpsalmen: ”Herren är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar: han för mig till vatten, där jag finner ro”. Liksom herden kan störas av vilddjuret så bryts pastoralen av dödens närvaro i form av graven. Men stenen är bortvältrad och ur gravens mörker reser sig ett kors, ett triumfkors. Lammet som slaktades visade sig vara Guds vishet. Gud visar sin storhet genom att vända nederlaget i seger. I uppståndelse.I korset finns segergesten där armarna sträcker sig uppåt. Vi utbrister med psalmisten: ”Så skall jag lova dig, så länge jag lever: i ditt namn ska jag upplyfta mina händer”.

För den kristna församlingen, symboliserad av skeppet, blir korset för den enskilda människan en bro, en övergång från död till liv, till räddning.Över alltsammans breder evigheten ut sig där glaset symboliserar det osynliga, det oändliga, det bestående.

Liksom skaparen ger sin bestämmelse åt varje detalj har konstnären bearbetat varje yta i syfte att materialet i sig självt ska kunna tala. Vi förnimmer det i träets ådring, seglets spänning och den svaga mönstringen hos glaset.

Den bortvältrade stenen, graven och klippan har sina former efter fondens arkitektur. Det halvcirkelformade glaset går igen i kyrkorummets fönster. Så skall budskapet om det förblivande, seger över döden, från gudstjänsbesöket söka sig ut i den vardagsmiljö där vi alla lever.

Text: Rune Lundqvist
Konstnär: Stig Carlsson, Nyhamnsläge

Det mesta som händer i Centrumkyrkan kan du läsa om i tidningen Gemenskap, som utkommer med fyra nummer varje år.

Tre samfund har blivit ett

Svenska Missionsförbundet
Svenska Baptistsamfundet
Metodist Episkopalkyrkan